Jaha. Här igen. Fast nu vill jag verkligen skriva, vill verkligen skriva något så pass bra att folk kommenterar, vill skriva något intressant. Vad ska jag skriva om?

"Man ska skriva om det man vet" säger man. Eller inte man, någon specifik var det väl som sa det, men hur som helst var det det jag tänkte göra. Och det enda jag vet något om är jag. Mig själv. Så då skriver jag om det. Jag är trött. Jag sitter här framför skrivbordet med ostbågsrygg och ont i nacken, ena örat fyllt med musik som inte riktigt går in, det andra konstant lyssnade efter tassandet av små fötter utanför min dörr. Små fötter som inte borde vara utanför min dörr, jag vet, men jag borde inte sitta här klockan 02.55, och det gör jag ändå, så kanske de små fötterna är lika rebelliska som jag, och helt sonika har bestämt sig för att ta sitt tassande till en plats strax utanför min dörr? Om dessa små fötterna tassar fram till dörren och kikar in, och ser min ostbågsrygg, då får jag värre problem än ont i nacken, värre problem än det mesta, för om de små fötterna kommer på mig här när jag sitter och smygbloggar, då blir det garanterat inte kul. Det blir inte staden med fröken Emelie imorgon, det blir inte The Kristet Utseende den 17 november, förmodligen inte Lillasyster 24 november, och är de små fötterna riktigt sura, ja då blir det inte ens Manson. 

Egentligen borde jag gå och lägga mig. Jag är ju faktiskt trött, och hotet från de små tassande fötterna är inte speciellt lockande, men det går inte.  Om jag lägger mig nu, så vet jag vad som händer. Jag läser en stund, cirka en halvtimme, för att sedan droppa boken lite vårdslöst på golvet och sträcka upp ena handen för att släcka lampan. Sedan kommer tomheten. Cirka två timmar med ändlösa tankar om typ allt. Livet, världen, allt. "Happy people never fantasize" - nehej, då är jag garanterat inte happy, för fatnasize är typ allt jag gör. Hela natten lång, och NEJ, inte fantasize på det sättet. Bara... allmänt.

Apropå ingenting. Broder Daniel, vems bror är dom egentligen? Är det någon i det bandet som veeeerkligen älskar sin bror och därför kände för att döpa sitt band efter honom, eller hade dom bara dålig fantasi? ... Jaja. Nu kom jag bort från ämnet, jag. Fast det kanske var lika bra. Allt jag försöker skriva nu blir bara patetiskt. Jag är liite för trött för att skriva seriöst. Jag borde sluta nu, även fast jag känner att jag inte fått något av det som jag ville skriva skrivet. Men det blir väl så ibland. Det får skrivas någon annan dag, när det vill skrivas lite bättre, lite snyggare... lite otröttare.

Japp. Så blir det.